I juni 2000 genomförde ksp:s FoB-grupp tillsammans med SCB en studieresa till Oslo och Island
Syftet med resan var att på plats studera hur FoB i Norge och Island planeras att genomföras med hjälp av lägenhets-register samt hur användarna utnyttjar FoB-statistik och samarbetar med landets centralbyrå. Deltagare på resan var från FoB-gruppen, dvs. Lennart Andermo, Visby, Bo Nyman, Stockholm, Leif Birgersson, Göteborg, Anders Olsson, Västerås, Ulla Jonson, Gävle, Marianne Toreblad, Helsingborg, Kenneth Hvarvenius, Malmö, och från SCB Åke Bruhn och Tomas Blomqvist (endast Oslo).
Referat av reseberättelsen följer nedan, den fullständiga redogörelsen finns i en pdf-fil längst ned på sidan.
Torsdagen den 15 juni, SSB i Oslo
Den svenska delegationen samlad utanför SSB i Oslo
Vistelsen på statistisk sentralbyrå, SSB, inleddes med att projektledaren för folk- och bostads-räkningen, Paul Inge Severeide, berättade om att Norge kommer att genomföra en Folke- og Boligtelling under 2001 (FoB 2001). Han konstaterade inte utan viss befogad ironi att man har bättre och aktuellare statistik över såväl traktor- som värphöns-beståndet än över lägenhets- och hushållsstrukturen. Hans funderingar äri allt väsentligt överförbara till Sverige – tyvärr!
Norrmännens upplägg av FoB 2001 är i stort sett det samma som vi diskuterar här hemma. Det innebär att man skall utnyttja sitt fastighetsregister, det så kallade GAB-registret (grunneiendom, adresse og bygning). Med hjälp av kommunala insatser skall detta register fräschas upp och kompletteras med adresser, lägenhetsnummer etc.
I början av 1980-talet började norrmännen att fundera på att göra registerbaserade FoB:ar. Ett antal olika utredningar gjordes. Turerna känns kanske igen? Runt 1998 fick projektet negativ press på ”storebror-ser-dig-temat”. Med en saklig information till kritiker och allmänhet i övrigt lyckades SSB vända diskussionerna och för tillfället finns ingen integritets-debatt i Norge – åtminstone ingen som är knuten till FoB.
Norrmännen är tillfreds med att äntligen kunna påbörja en serie med registerbaserade FoB:ar. Spåren från FoB 1990 avskräcker. Den räkningen omfattade förutom sedvanliga demografiska variabler även uppgifter om utbildning, inkomst och hushållssammansättningen. Det tråkiga var att det inte var en totalräknad FoB. I vissa småkommuner – som inte var överdrivet intresserade av resultaten – räknades visserligen alla personer men i t.ex. Oslo så omfattade urvalet enbart 8,5%. Det innebar att man där inte kunde få fram någon delområdesstatistik. Det i sin tur begränsade förstås användningen av FoB 1990 högst avsevärt.
Fredagen den 16 juni, Statistics Iceland, i Reykjavik
Mötet inleddes med en rundvandring i huset kombinerat med information om de olika avdelningarna. På Statistics Iceland, som är ett eget ministerium, är det totalt 80 personer anställda. Många av handläggarna på ministeriet pratade ett nordiskt språk eftersom de studerat i något av de nordiska länderna.
Den senaste folk- och bostadsräkningen var 1981 och resultaten från denna har ännu inte publicerats på grund av för dålig kvalitet. Anledningen till detta är att man vid detta tillfälle var dåligt förberedda och att man gjorde en traditionell räkning. Man fick därför många missade och felaktiga data samt inkonsekventa svar. Efter detta följde en lång procedur med att försöka rätta materialet. År 1991 skulle nästa folk- och bostadsräkning egentligen ha gjorts men då hade man beslutat att denna skulle bli register-baserad. Men registerarbetet var inte klart så man beslutade att flytta fram räkningstillfället till år 2001. I dagsläget har man planerat en ytterligare framflyttning till år 2006 på grund av att alla register fortfarande inte är klara
Lördagen den 17 juni, från Reykjavik till Akureyri
Lördag morgon, för övrigt Islands nationaldag, styrde vi kosan norrut längs Islands västkust. Efter ca 2,5 mil körde vi genom den ca fyra km långa Hvalfjörður-tunneln, som går under fjorden med samma namn. Vi fortsatte vår resa genom ett fascinerande landskap till Borgarnes.
I Akureyri, vid Islands längsta fjord Eyjafjörður, pågick firandet av nationaldagen för fullt. Vi besökte emellertid först den Botaniska trädgården, den nordligast belägna på jordklotet, innan även vi deltog i firandet. Det var mycket folk ute i det vackra vädret, särskilt på Rådhustorget, där en del scenframträdanden ägde rum.
Islands nationaldag avslutades med ett fyrverkeri under midnattssolen.
Söndagen den 18 juni, från Akureyri till Mývatn
Det första stoppet på dagens resa skedde vid det mäktiga vattenfallet Goðafoss – Gudarnas vattenfall. Legenden berättar att Thorgeir goði, som genomdrev kristendomens införande på Island, kastade sina gamla gudabilder i vattnet här, därav namnet.
Vi åkte vidare till Kraflaberget, där man har byggt ett jordvärmeverk. Där tittade vi på kratern Víti och tog en promenad kring lavafälten vid Leirhnjúkur. Det senaste vulkanutbrottet ägde rum här så sent som 1984. Vi fortsatte vår resa genom detta märkliga landskap och kom till några hetvattengrottor, Grjótagjá, där man tidigare kunde bada. Numera är visst vattnet närmare 50 grader varmt varför det är förbjudet, men annars hade det varit ganska skönt med ett värmande dopp i regnvädret.
Måndagen den 19 juni, Akureyri kommun
Efter presentation av mötesdeltagarna fick vi veta bl a att kommunen – i likhet med andra isländska kommuner – för befolkningsregister. Dessa register förs parallellt inom Hagstofta och ett problem här är att flyttningar kan meddelas från allmänheten antingen till den centrala myndigheten eller till kommunen. Bästa kvaliteten på flyttredovisningen har elverket, eftersom ingen vill betala för el där man inte bor.
Vi gick också in en del på kommunernas uppgifter och svårigheten för de mycket små kommunerna att klara de krav som ställs på dem i ett modernt samhälle. En successiv sammanslagning av kommuner sker därför. Ett antal kommuner runt fjorden Eyjafjörður samverkar redan på en rad områden.
I Akureyri har den isländska kooperationen, KEA (Kaupfélagið Eyjarfirdinga Akureyrar), sitt högkvarter och flera fabriker. Hotellet där vi bodde ägdes t ex av KEA. På Island skiljer man inte på producent- och konsumentkooperation som här i Sverige. Producenter och konsumenter samsas i en organisation. För 30 år sedan ägde KEA nästan all verksamhet i Akureyri.
Tisdagen den 20 juni, tillbaks till Sverige via Reykjavik
Innan flyget gick till Reykjavik hann vi titta lite i affärerna i Akureyri och göra av med våra sista isländska kronor på bl a mildur ostur. (Vid det här lagt trodde vi oss kunna lite isländska.) Vädret var soligt och vackert även idag så vi fick en fin flygtur över Island ner till Reykjavik. Från inrikes-flygplatsen åkte vi sedan taxi ut till Keflavik. Där vi sedan åkte med olika flyg tillbaka hem till det varma Sverige (+29 på Kastrup kl. 21) efter att ha haft några mycket givande och trevliga dagar tillsammans på Island.
Hela reserapporten finns tillgänglig som pdf
